Picnic, simskola och små små produktplaceringar.
Picnic i solskenet? Jo jag tackar jag.
I söndags så var det som vanlig rep med teatern, så den tid jag hade mellan jobb och rep fick bli häng i Ahlöfsparken och picnic med pizza. Tricket med att äta pizza i parken är att A) ha med egna bestick - och B) Ha med egna glas till drickan. Drickan för dagen var en Champis som jag ringde upp till Coop om och vad Victoria där att lägga i glassboxarna så den skulle vara kall när jag kom förbi en timme senare. Hon lät lite road över det här samtalet. :)
Sanna & Tira skulle dyka upp med Pizzorna - de vanliga såklart. Botten med tomatsås, ost, fetaost och sedan efter dom är grillade i ugnen så är det på med isbergssallad och mild sås på den. Ooooh. (Kan även rekommendera den här som bakfyllepizza för den icke kräsmagade med EXTRA ost på. Något av en olympisk Gud i matform).
Sanna var även påhittig med isen till drickan.
Nöden är uppfinningarnas moder. Sanning. :D
Det här är fasen sättet att njuta av en söndag i parken.
Pizza, dricka (med is), brädan, kameran och hunden.
Aaaallright!
Jag hade bett Sanna ta med kameran också, så jag fick ha mig 50/1.4gluggen på och vara nöjd med det. Och visst - jag ÄR nöjd med det objektivet, men min kärlek till macrot är på väg tillbaka med full styrka. Så i smyg så längtade jag till mina 105millimeter och fantastiskt korta fokusdjup.
För er som fotar och som vill ha ett snuskigt bra macro till en Nikon; 105/2.8 VR är grejjen.
Med 50mm laddat och redo så jagade jag reda på första bästa insekt såklart. Och jag blir lika förvånad gång på gång vilken jäkla skärpa den där gluggan levererat. Det är Kusligt nästan. Med risk för att vara tjatig så vart det två bilder på samma blomma, första med skill, andra med tur. Den där gynnaren seglade förbi precis när jag knäppte kortet.
(som en behind the scenes så får ni se hur mycket första bilden är klippt).
Notera skärpan.
Vidare äventyr på söndagen var simskola med lilla fröken makaron. Hon har tyckt att den där ån som rinner igenom staden är l ä s k i g som valp, men mer och mer så har hon värmt upp inför den och vi brukar gå ner där man kan vada lite för att hon ska få känna på vattnet, och hon är inte blyg. Igår så efter många om och men och bus så lyfte vi ut henne lite granna och höll henne så hon slappnade av och visst tussan kan hon simma!
Hon såg ...sådär.. nöjd ut direkt när hon kom upp ur vattnet, men efter en ruskning och ett snabbt tokrus så stod hon lika fullt ute i vattnet igen och redo för med bus <3
Den där bangar inte för mycket alltså. Om hon blir skrämd så undersöker hon allt som oftast det som skrämt henne själv inom 10 sekunder. Nyfikenheten är större än överlevnad? :)
Jag passade på att filma henne när hon studsade runt och jagade godis i vattenbrynet också. Man låter så härligt utvecklingsstörd när man hör sig själv på sånna här klipp. Som ni ser så är filmkamera INTE mitt medium. Jag har ju typ fysiologisk Tourettes i händerna.
Jag är mer och mer sugen på att plåta och att ha möjligheterna till en egen studio. Kanske inte för att jag tycker studiofoto är roligt, har inte testat det alls än, men många många MÅNGA bilder i studio är verkligen vråltråkiga. Men vad jag vill åt är möjligheten att ha ett fast ljus oavsett hur vädret ute är. Dvs omman har en idé som kräver åtskilliga exponeringar för att tillsammans jobba ihop en helhet - som tex min header här på bloggen, den är tre exponeringar - så vore det skönt om du inte måste göra det inom loppet av minuter för att ljuset hela tiden ändrar sig. Moln inte inräknat.
Sen hittade jag en snubbe som har en studio i USA som hade så många enkla knep så det är verkligen inte dyra saker som behövs. Spana in hans YouTube för massor med asbra tips och förklaringar. Pro Photo Life
Erkänn man blir lockad? Ny lägenhet med ett extra rum Tack så mycket!
Nu är det dags för en promenad med makaronen, hon har lindat upp sig i soffan.
Sen efter det så är det Premiär på Bygdespelet. Här har det vräkt ner hela dagen, och jag är ganska pepp på publik.
Tack för att ni läser.
Torbjörn Skogsberg.
I söndags så var det som vanlig rep med teatern, så den tid jag hade mellan jobb och rep fick bli häng i Ahlöfsparken och picnic med pizza. Tricket med att äta pizza i parken är att A) ha med egna bestick - och B) Ha med egna glas till drickan. Drickan för dagen var en Champis som jag ringde upp till Coop om och vad Victoria där att lägga i glassboxarna så den skulle vara kall när jag kom förbi en timme senare. Hon lät lite road över det här samtalet. :)
Sanna & Tira skulle dyka upp med Pizzorna - de vanliga såklart. Botten med tomatsås, ost, fetaost och sedan efter dom är grillade i ugnen så är det på med isbergssallad och mild sås på den. Ooooh. (Kan även rekommendera den här som bakfyllepizza för den icke kräsmagade med EXTRA ost på. Något av en olympisk Gud i matform).
Sanna var även påhittig med isen till drickan. Nöden är uppfinningarnas moder. Sanning. :D
Det här är fasen sättet att njuta av en söndag i parken.
Pizza, dricka (med is), brädan, kameran och hunden.
Aaaallright!
Jag hade bett Sanna ta med kameran också, så jag fick ha mig 50/1.4gluggen på och vara nöjd med det. Och visst - jag ÄR nöjd med det objektivet, men min kärlek till macrot är på väg tillbaka med full styrka. Så i smyg så längtade jag till mina 105millimeter och fantastiskt korta fokusdjup.
För er som fotar och som vill ha ett snuskigt bra macro till en Nikon; 105/2.8 VR är grejjen.
Med 50mm laddat och redo så jagade jag reda på första bästa insekt såklart. Och jag blir lika förvånad gång på gång vilken jäkla skärpa den där gluggan levererat. Det är Kusligt nästan. Med risk för att vara tjatig så vart det två bilder på samma blomma, första med skill, andra med tur. Den där gynnaren seglade förbi precis när jag knäppte kortet.
(som en behind the scenes så får ni se hur mycket första bilden är klippt).
Notera skärpan.
Vidare äventyr på söndagen var simskola med lilla fröken makaron. Hon har tyckt att den där ån som rinner igenom staden är l ä s k i g som valp, men mer och mer så har hon värmt upp inför den och vi brukar gå ner där man kan vada lite för att hon ska få känna på vattnet, och hon är inte blyg. Igår så efter många om och men och bus så lyfte vi ut henne lite granna och höll henne så hon slappnade av och visst tussan kan hon simma!
Hon såg ...sådär.. nöjd ut direkt när hon kom upp ur vattnet, men efter en ruskning och ett snabbt tokrus så stod hon lika fullt ute i vattnet igen och redo för med bus <3
Den där bangar inte för mycket alltså. Om hon blir skrämd så undersöker hon allt som oftast det som skrämt henne själv inom 10 sekunder. Nyfikenheten är större än överlevnad? :)
Jag passade på att filma henne när hon studsade runt och jagade godis i vattenbrynet också. Man låter så härligt utvecklingsstörd när man hör sig själv på sånna här klipp. Som ni ser så är filmkamera INTE mitt medium. Jag har ju typ fysiologisk Tourettes i händerna.
Nåväl.
Jag är mer och mer sugen på att plåta och att ha möjligheterna till en egen studio. Kanske inte för att jag tycker studiofoto är roligt, har inte testat det alls än, men många många MÅNGA bilder i studio är verkligen vråltråkiga. Men vad jag vill åt är möjligheten att ha ett fast ljus oavsett hur vädret ute är. Dvs omman har en idé som kräver åtskilliga exponeringar för att tillsammans jobba ihop en helhet - som tex min header här på bloggen, den är tre exponeringar - så vore det skönt om du inte måste göra det inom loppet av minuter för att ljuset hela tiden ändrar sig. Moln inte inräknat.
Sen hittade jag en snubbe som har en studio i USA som hade så många enkla knep så det är verkligen inte dyra saker som behövs. Spana in hans YouTube för massor med asbra tips och förklaringar. Pro Photo Life
Nu är det dags för en promenad med makaronen, hon har lindat upp sig i soffan.
Sen efter det så är det Premiär på Bygdespelet. Här har det vräkt ner hela dagen, och jag är ganska pepp på publik.
Tack för att ni läser.
Torbjörn Skogsberg.
