Picnic, simskola och små små produktplaceringar.

Picnic i solskenet? Jo jag tackar jag.
I söndags så var det som vanlig rep med teatern, så den tid jag hade mellan jobb och rep fick bli häng i Ahlöfsparken och picnic med pizza. Tricket med att äta pizza i parken är att A) ha med egna bestick - och B) Ha med egna glas till drickan. Drickan för dagen var en Champis som jag ringde upp till Coop om och vad Victoria där att lägga i glassboxarna så den skulle vara kall när jag kom förbi en timme senare. Hon lät lite road över det här samtalet. :)
Sanna & Tira skulle dyka upp med Pizzorna - de vanliga såklart. Botten med tomatsås, ost, fetaost och sedan efter dom är grillade i ugnen så är det på med isbergssallad och mild sås på den. Ooooh.  (Kan även rekommendera den här som bakfyllepizza för den icke kräsmagade med EXTRA ost på. Något av en olympisk Gud i matform).

Sanna var även påhittig med isen till drickan.
Nöden är uppfinningarnas moder. Sanning. :D


   Det här är fasen sättet att njuta av en söndag i parken.
   Pizza, dricka (med is), brädan, kameran och hunden.
                                  Aaaallright!


Jag hade bett Sanna ta med kameran också, så jag fick ha mig 50/1.4gluggen på och vara nöjd med det. Och visst - jag ÄR nöjd med det objektivet, men min kärlek till macrot är på väg tillbaka med full styrka. Så i smyg så längtade jag till mina 105millimeter och fantastiskt korta fokusdjup.
För er som fotar och som vill ha ett snuskigt bra macro till en Nikon; 105/2.8 VR är grejjen.

Med 50mm laddat och redo så jagade jag reda på första bästa insekt såklart. Och jag blir lika förvånad gång på gång vilken jäkla skärpa den där gluggan levererat. Det är Kusligt nästan. Med risk för att vara tjatig så vart det två bilder på samma blomma, första med skill, andra med tur. Den där gynnaren seglade förbi precis när jag knäppte kortet.



     
(som en behind the scenes så får ni se hur mycket första bilden är klippt).
Notera skärpan.



Vidare äventyr på söndagen var simskola med lilla fröken makaron. Hon har tyckt att den där ån som rinner igenom staden är l ä s k i g som valp, men mer och mer så har hon värmt upp inför den och vi brukar gå ner där man kan vada lite för att hon ska få känna på vattnet, och hon är inte blyg. Igår så efter många om och men och bus så lyfte vi ut henne lite granna och höll henne så hon slappnade av och visst tussan kan hon simma!
Hon såg ...sådär.. nöjd ut direkt när hon kom upp ur vattnet, men efter en ruskning och ett snabbt tokrus så stod hon lika fullt ute i vattnet igen och redo för med bus <3
Den där bangar inte för mycket alltså. Om hon blir skrämd så undersöker hon allt som oftast det som skrämt henne själv inom 10 sekunder. Nyfikenheten är större än överlevnad? :)

Jag passade på att filma henne när hon studsade runt och jagade godis i vattenbrynet också. Man låter så härligt utvecklingsstörd när man hör sig själv på sånna här klipp. Som ni ser så är filmkamera INTE mitt medium. Jag har ju typ fysiologisk Tourettes i händerna.


Nåväl.





Jag är mer och mer sugen på att plåta och att ha möjligheterna till en egen studio. Kanske inte för att jag tycker studiofoto är roligt, har inte testat det alls än, men många många MÅNGA bilder i studio är verkligen vråltråkiga. Men vad jag vill åt är möjligheten att ha ett fast ljus oavsett hur vädret ute är. Dvs omman har en idé som kräver åtskilliga exponeringar för att tillsammans jobba ihop en helhet - som tex min header här på bloggen, den är tre exponeringar - så vore det skönt om du inte måste göra det inom loppet av minuter för att ljuset hela tiden ändrar sig. Moln inte inräknat.

Sen hittade jag en snubbe som har en studio i USA som hade så många enkla knep så det är verkligen inte dyra saker som behövs. Spana in hans YouTube för massor med asbra tips och förklaringar. Pro Photo Life
Erkänn man blir lockad? Ny lägenhet med ett extra rum Tack så mycket!



Nu är det dags för en promenad med makaronen, hon har lindat upp sig i soffan.
Sen efter det så är det Premiär på Bygdespelet. Här har det vräkt ner hela dagen, och jag är ganska pepp på publik.
Tack för att ni läser.












Torbjörn Skogsberg.

Vardagspärlor

Sitter själv här inne i lägenheten med min kopp Kushmi-te med hounung,
och Foo Fighters - Stranger Things Have Happened snurrar på winampen.
Ibland så träffar livet så där rätt på strängarna.

Tira ligger ute på balkongen och sover igenom alla fester på håll och Sanna är borta för natten hos sin familj som har hyrt två stugor uppe vid Herrfallet söder om stan. Hennes mor fyller år så passande imorgon och jag är hemma för att jag jobbar imorgon.
Det gjorde jag även den här morgonen. Hade ställt klockan på 09.00 och 09.04 så ringer Inger från jobbet; "Är du hemma än?" - Jag; "Japp, jag är ledig den här helgen!" - Inger; "Nej det är du inte. Du står på schemat."  - och det är klart jag gjorde det :\  Typiskt dålig miss att göra. Speciellt när både jag och Sanna har gjort missen i en veckas tid. HUR vi lyckades med det vet jag inte. Det måste ha varit en stark stark vilja att blunda för sanningen.

Det är mycket med teatern just nu, långa dagar och så där. Men det är roligt också. Det ska bli kul att spela för publik. Premiär Tisdag. Yay!

För att fira min FF-kväll (flickvänsfritt) så tog jag mina honor och tog en promenix. Tira och Kameran dvs.
Det är inte det enklaste att plåta med en hund i koppel. Även om hon är väldigt duktig i koppel.
Tur att "sitt." fungerar ihop med "Stanna." (bild 1). :D Vi pep ner till ån så Tira fick nosa runt lite, det är en gradvis pepp för att få henne att älska vatten. Det verkar som om hon kommer vilja simma i år. Jag hoppas det. Man har ju inte en undervattenskamera för inte. Bild 4 är också ett bra exempel. Jag tänkte fota blommorna, men humlan som surrade runt var mycket mer intressant än nått annat i området. Jag fotade Tira istället.

        

Jag är lite så där sliten just nu. Det är inte helt bra med glädjen och så där, ni vet hur det är, ibland när saker och ting börjar ändra sig så är det alltid jobbigt. Jag hoppas att det släpper snart.
Det finns så jävla mycket liv att leva och vi bara går i cirklar - de flesta av oss.

Känner ni er fast i samma spår ibland? Rastlösa fast rädda att göra något?



Sadness fell, clustered
clinging to anyone, there
willing to listen.






Snart.











Torbjörn Skogsberg.

Ofästliga smykryp & annat smått och gott

*Pust*

Den här veckan har var... ...aktiv.  Jag jobbar ju på Granngården här i Arboga och där inne är det för närvarande högtryck av rang. Det är galet mycket folk dom flesta dagar då det inte regnar. Och hur man hinner få någonting gjort alls mellan alla frågor kunder har är bortom mitt förstånd.  Det i sig är lite slitsamt. Det är som värst från början av April till Midsommar så det är verkligen mitt i ruschen. Utöver det så är jag även med och spelar i årets Lustspel här i staden. En teater som spelas utomhus och de senaste tjugo åren har det var något av Gideon Wahlbergs alla manus han skrev. I år spelar vi "Äventyr vid kollonistugan" och som vanligt på Gamla museets bakgård. Problemet/trixet är att premiären går den 2a som kommer nu runt knuten så vi repar hela j*vla tiden. Och det med att jag jobbar helger gör att jag inte bara missar en massa timmar, jag går till jobbet 08.27 och kommer hem 21.28. :(  Det börjar ta emot ganska bra.

Det är tur att man får energi av att spela och att det är roligt!
Det här är också varför jag inte får upp speciellt mycket bilder på bilddagboken eller blogginlägg. Nog för det är "lätt" att knäppa bilderna, men sen ska dom genom Capture One för framkallining, sen ett snabbt varv genom Photoshop och sen skall dom laddas upp, och har man 320bilder och ska sålla ner dom till 4-6 bilder så är det hela lite tidskrävande.
Något som ni andra som plåtar lite mer seriöst säkert känner igen.


I förrgår fick jag paket av klshnkv, ett halsband till hund som INTE är det där jävla nervgiftet som det tydligen är lagligt att sälja via Apoteket. Det verkade inte störa Tira nämnvärt heller och nu går hon runt och luktar nybonat golv här hemma :)

Vi tog en promenix med henne iklädd det där igår kväll och trots ivriga besök och snokanden i diken så hade hon ingen fästing på sig. Lovande.

Och tydligen så har våran lilla Valp som blev Unghund gått igenom en slutgiltig förvandling och igår så var hon - tydligen, plötsligen - en Greyhound! Och jag missade det!
Spana in bönan lixom.
Hon är också för dagen iförd bästa Jane Fonda benvärmare. Efter sin första tur till hundöarna på Drottningholm i Stockholm så lyckades hon ju bromsa så pass att bägge sporrarna vad skalade.
Innan hon ens nådde ön man brukar springa på.
Så i en anda av förebyggande så lindade Sanna på henne sockorna och sen drog vi en repa över stan som uppvärmning för Tira som skulle få busa av sig på sitt fält och för att jag skulle få stilla avtryckarfingret med kameran i det försvinnande dagsljusett.


     

När vi nästan nått varvet runt och det var dags att dra fältet så hoppade Tira ner i ett dike och pep till och ville inte stå på tassen. Bingo. Som tur var så gick det över på en minut och hon haltade ingenting när vi fortsatte.
Men tokruset fick vänta till morgondagen.



Idag har jag jobbat - såklart - och precis när vi räknat klart kassorna och skulle låsa upp så ringde Sanna och sa att dom var klara med Teaterrepet för dagen så jag kunde komma hem direkt.
SUH-WEET.

Jag hade till och med lastat med mig den riktiga kameran för dagen och tänket gå hemmåt och plåta lite på vägen.
Sagt och gjort, upp med kameran och kände dom första regnstänken. Bingo igen!
Spanade över himlen lite snabbt och det såg ut som om det var några få stänk men inte mer, så kameran fick leka lite med ån och regndropparna.

En liten gynnare jag hittade i en blomlåda vid bibloteket.
Jag överväger att bygga mig någon slags macroblixt.
Att köpa en för 3500:- känns inte helt hippt.

Å andra sidan, när ljuset är rätt, vem vill ha blixt?
Visste en blixt skulle öppna upp för andra typer av bilder också,
men ska jag ha en blixt, då vill jag ha en bälg också.

Ultra ultranärbilder ftfw!
En dag när ekonomin är fullständig (eller existerande) så får det välan ta och fixas sånna saker.
www.blocket.se är min vän.




Och såklart, efter regn och regn och varma dagar, det magiska receptet för pigga, vakna och hungriga fästingar så var det dags för Tira att rocka sockorna av sitt fält. Och då menar jag bokstavligen sockorna, hennes Fonda get up glider ner vart efter och ser mer och mer ut som strumpor, och en ivrig greyhound på öppen slätt? Hahaha, dom strumporna ser vi aldrig igen.

      
Längst till vänster är hur blöta fötter jag och Sanna hade efter springturen i knähögt gräs.
Mittenbilden är stigen som leder ner till fältet. Den där makaronen har lokalsinne och minne kan jag lova. och sista bilden är resultatet! Inte en enda fästing kröp på henne efter en ganska rejäl urladdning.
Riktigt bra grejjer, tack så mycket fröken Klshnkv.
Och även ett tack till hennes Borzoi Tetris som ska ge Tira simlektioner.



Jäsiken i havet sicket inlägg det här blev. Jaja inte mycket att göra åt.
Och vidare så är planen mer och mer att ta sig ner till varghunds-specialen som i år ska vara strax norr utanför Gränna.
Gränna. Utanför Gränna. Är det bara jag som tycker att det låter som ett trist ställe att ta sig till kollektivt?
Det är dags att börja rota fram någon som kan låna ut sin bil till en som kör bra, en som får hälla upp te och en som fäller som aldrig förr, i två tre dagar. Let the round ups begin.
Och jag dör varje gång jag får träffa varghundar.
Det är min hjärteras förstår ni.
Och om jag kommer dit så kommer jag ha en mängd varghundsbilder att dregla till.
*Vässar liftartummen*

Bilden är tagen 15e mars i Enköping på Vinthundsutställning och det är Dragon Light's vargar Lava, Sota & Elsa

Nu är det verkligen nog med text. Dags att förneka sömnen och leka med kameran.
Godnatt och på återskrivande.




Torbjörn Skogsberg.

Glass i Stora lass

Idag for jag, Sanna iväg med Josef och Jennie direkt efter att jag slutat jobbet - ja Granngården hade lördagsöppet idag - ner mot Söderköping och Smultronstället. Självklart med Tira i bagageluckan.

Smultronstället är ett makalöst ställe att äta glass på, av många många anledningar. Tex så är glassarna i sig fantastiska. Dessutom är dom ganska fantastiskt prissatta. Och det ligger precis på kanten till göta kanal, och dom har nått slags berg med utkickstorn där också. Om man orkar gå i trapporna. Många många trappsteg.

Och en staty som jag gillar, som Tira var skeptisk till, och som jag tror Pååpy skulle sprida lömska lömska planer om.


Men men men, nu ska vi inte springa händelserna i förväg, hur man nu egentligen kan använda det uttrycket när man skriver en blogg om vad som redan hänt? Tillbaka till glassen.

Jag tog med Sanna en gång till Smultronstället. Gången efter vi åkte tog Sanna med Josef & Jennie, och den här gången tog Josef & Jennie med Jossan, Lisa Nissa & Susanna. Så jag beräknar att vi ska vara 16 st nästa gång vi åker.
Om inte fler nu när ni får se glassarna.

DET HÄR är glassarna vi åt idag.

           

Klart grabben åt upp den. Min är den andra bilden, "Rock 'n' Roll" - håll i er - för 110:- ! SOM HITTAT! Sista bilden är min tomma skål. Notera storleken.  Det är för övrigt en Doghnut som håller upp chokladglasskulan i den där. Smaskit!

För mig och Sanna räknar jag med att glassen kostade 358 sek. Inkl frakt.
Lyx - du vet inte vad det betyder.


En annan som fick lära sig ordet lyx idag var makarondjuret Tira. Inte nog med att man får ha med sig hundar in där på serveringen, dom bjuckar dom på mjukglass också. Någon hade bästa haj-stirr i blicken och vägrade tro att hela var hennes. Hon fick äta den i omgångar. Det verkade säkrast. Inte mins efter som hon använde huggtänderna att äta första halvan av den.
Det där med mjukglass, det är nästan lika bra som gräddfil.


Med fulla magar så var det dags att fortsätta traditionen med att klättre upp till utkickningstornet. Det visade sig dock att Tira inte helt var pepp på det. Först så var slussluckorna något att hålla ett öga på, sen så var det stora glipor i trappstegen som hon slant ner i och bökade med. Så jag sa ifrån och vände om och tog en promenix på kajjen med henne istället. Vagt orolig när hela gänget inkl. matte försvann såklart men duktig ändå.

Hon lyckades nära på drutta i göta kanal. Bra där, ingen rädsla är inte speciellt lovande som överlevnadsteknik Tira lilla.
Jag tänkte att det var lika väl att hon fick prova vattnet så vi gick bort där det faktiskt gick att gå ner med tassarna - där borta vid kaninerna (se första bilden). Hon verkar inte nojjig för att bada iaf, jag längtar tills JAG inte är nojjig för att bada så man kan lära henne :D

Sen lyckades vi träffa på ett gäng småhundar också. Tira var sitt vanliga försiktiga försiktiga jag som hon är med små skapelser som inte är gjorda i tyg. Och fick några kompisar lite snabbt. 
Sen så såg hon att en av hundarnas Husse hade en halv skål hundmjukglass med sig och så gott om dök ner i den. Tack Tira. "Vi har lärt henne hyfs jag lovar!" Jag sa att hon hade ett genfel som gjorde henne oförmögen att avgöra avstånd. Nöden är uppfinningarnas moder.

Sen plockade jag 4 fästingar på henne som kröp runt på pälsen. Urk. Dom är fan i mig överallt!
Skräpdjur. Är det någon som kan komma på vad dom ska vara bra för? Spindlar: Tar flugor. Osv.
Fästingar, förökar sig. Dör enbart av Flamethrowers. 020-RIPPLEY.


Det är sjukt fint där nere, verkligen superidylliskt, har ni vägarna förbi så dra en repa och kolla runt, och även lite inne i samhället också. Den här bilden är precis efter kanalen där, det är nått ställe som har äkta italiensk glass. Behöver jag säga att jag inte har testat den där?
Det måste vara surt att leva i någons skugga på det där sättet.
Italienk glass rockar sockorna normalt dock, och nu saknar jag mitt favvohak i Glasgow: Italmania. Det flyttade, och nu fungerar inte hemsidan, och det gott folk är för mig en tragedi av Shakesperiska mått. :( Tur det finns ett land som heter Italien. Det finns en bra chans att hitta en ersättare i södra delarna tänker jag.

Nu är det bingen och sen mer jobb imorrn. Jobb jobb jobb.
Gonatt.





Torbjörn Skogsberg.

30 mil, 3 Greyhounds & en diffus framtid.

Idag har vart en lång lång dag.
Emotionellt.

Vaknade som vanligt runt tjugo i tio av att Tira pep till. Hon har en mat och sov klocka den där hunden. Hon har iaf en matklocka. Sovklockan verkar ha stannat på "sov" vissa dagar.  Mitt larm stod på tio noll noll så det vara bara att sträcka sig och slöa igång på tjugo minuter.
Målet för dagen var Stockholm och ett besök hos Trädfällarlaget på Tyresö. Jag hörde av mig till dom för några månader sedan och frågade lite om arboristprylen, något som jag tror att jag vill jobba med. Det är svårt att veta, vad har jag för syn på yrket? Är den korrekt? På grund av dessa frågor så hade jag bokat in ett möte med Robban, som var med och startade firman för tjugo år sedan.

Mötet skulle ske klockan tre så jag ville vara iväg snart nog, så efter att vaknat till liv så tog jag brädan till morsan för att låna bilen, sen hem för att äta frukost, sedan laddade jag ner en platta med ett band som heter Shinedown som jag lyssnat mycket på på Spotify senaste tiden. (Klicka för att fixa en Invite, finns det inga kolla nästa dag innan lunch!) Ni vet, ibland har man den perfekta körabilskivan i huvudet.
Just idag var det just Shinedown - Leave a Whisper (klicka här för att spela i Spotify)

Sagt och gjort, och bränt och stängt och låsta fönster och dörrar och spisplattor av och svalnande så stack vi iväg.
Första anhalten var Bredäng för lite Greyhoundhäng för Sanna & Tiras del med Therese och hennes Pååpy & Dimma.
Eftersom jag är bevandrad i trafiken runt om den stora staden så plockade vi upp Therese i Älvsjö och noterade att det vara allmänna köra som en vettvillingdagen! Jösses. Man kunde tro att det var fullmåne. 

Hur som helst så dumpade jag av brudarna och stack vidare för mitt möte. Eftersom jag kom dit en timme och fem minuter tidigt så passade jag på att lufsa ut i skogen och plåta lite tjusiga bilder.
Det blev många många "tjusiga" bilder.  Jag har precis gått igenom 676st. HEJJA MIG!

          

"Varför 676 bilder?", misstänker jag att ni frågar er. Jo, festårni', jag försökte fota humlor som flög runt bland blommor i vind... ...med macro! Det är INTE det lästaste att få till fokusen i det läget hur mycket dagsljus det än kan tänkas vara.
Och jag är extremt petig med mina bilder. Det ni ser här inne är sällan olyckor eller tur. It's tenacity.
Och när vi ändå har ämnet uppe; detta är också anledningen till att det kan ta tid innan jag skriver om en dag. Det kan vara tre timmars jobb med att få fram rätt bilder och att gå igenom dom innan bloggen kan skrivas.  :)



Efter mötet som tog 25minuter så stack jag tillbaka till Bredäng. Eller jag försökte iaf.
Det försökte också uppskattningsvis nittioåttatusentvåhundrasju andra personer - i varsin bil - också. Herre Guuuud.


Väl hemma hos Therese så fick jag, förutom en lätt brottningsmatch med en glad Tira vid dörren, hälsa på Spökskräckor! (Tack för länken Sanna) Mycket märkliga och ganska söta vingliga saker som nästan påminner om någon slags kryddväxt:


  








Tira hade blivit ignorerad av Pååpy & Dimma i vanlig ordning, och Tira smörade ihjäl sig för Dimma, och lekte med samtliga leksaker Pååpy äger.

Tira var flåsig, Dimma..  var inte imponerad.

  


Nu nog från mig. Dags att ignorera Tira här hemma och pusslas med den där vackra saken som tycks gilla mig trots alla brister och fel. Ibland har man tur.

God natt!












Torbjörn Skogsberg.

First Blood

Jahaja, jag har pillat till och från - mest från  - med den här bloggen under nån eller ett par veckor nu.
Jag har siktat på en blogg under flera flera månader, men som gammal notepad HTML-knackare så har jag blitt' vansinnig på alla konstiga koder och ologiska glapp.


Igår så var jag och Sanna uppe i Stockholm och lät våran Greyhoundtik Tira för första gången smaka på ytan och alla andra hundar. De vanliga misstänkta fanns där också såklart, Therese & Andreas med deras Greyhoundtikar Pååpy & Dimma, Lotta med sin söta söta Annie & Caspar, Petra med Taggie, Flash & Beauty. Den senare är tveklöst den mest svårfotograferade greyhounden hitils.  Övning ger färdighet?

Övades gjorde det sannerligen iaf, sitter idag och svär över mängden med bilder som skall sorteras och mängden skall slängas. Guds straff för de som är styva i korken nog att fota helt manuellt med fasta objektiv med vinthundar som föremål? Kan så vara, kan så vara.
 Som vanligt var Greyhoundsen goda representanter för världens snabbaste hundras. Från vänster till höger:
         
Beauty                                           Dimma

...och för att visa vad Vinthundsgenerna går för så har vi även en på Annie.
 

Jag har lite problem att komma på Hur jag ska strukturera upp den här bloggen, vissa dagar kommer det nog bara upp bilder, andra dagar tankar och ord.  Jag tror jag gör så att jag helt enkelt slänger upp en bunt bilder så får ni väl klicka på dom och kolla bäst ni vill.
Frågor kan jag ta i kommentarerna. :)



Med oss förutom Tira så hade vi även Josef och Jennie och deras första besök på hundöarna. Inte så konstigt kanske då dom bor i Örebro och inte har hund, men jag och Sanna peppar och pushar. Josef är lite lite vagt intresserad av Fransk Bulldog. "Uppviglare!" som han sa till mig här om dagen på MSN efter en serie hemsidor med kennlar. :D
Dom var nog inte riktigt beredda på mängden hundar, även om det var mindre än jag trodde för dagen.

Det är lätt att bli kär på Hundöarna, och man upptäcker att ens hund är otrogen i en handvändning :(

Som nybörjare så visste inte Tira ett jota om vad hon hade att vänta sig så klart. Hon var helt till sig utanför öarna vid alla träd. Gud vet hur många som spritt sin kunskap där, det är ett under att det växer gräs runt stammarna alls.
Så hon såg ut så här 10 minuter efter att vi kommit in på huvud ön. Då blödde hon redan från bägge sporrarna. Fint som snus fröken Makaron. Alla som väntat så på den "otroligt vackra" Tira, enjoy the fuckin beauty. Hahaha.
Jag tror inte hon såg vettig ut en enda gång på dom där öarna. Å andra sidan så var hon i alla andra sällskap utom vårat tills stunden vi skulle gå förutom vårat. Otrogna hundar som sagt.


       
Här ovan ser vi först Balzac som mindre nöjd inte kunde jaga iväg 7månadersbullen Moses. Moses fattade inte vinken. Alls. Sedan har vi något man får räkna med på hundöarna, att filtplatsen Du hade tänkt dig, tänkte också någon annans greyhound på.  Förmodligen var det Therese greyhound som tänkte på den. En annan läxa ser vi i bild tre, kakburk och vältränad hund.

Maggie är en liten söt Lurcher (Vinthundsblanding) som gärna hade vem som helst som familj bara man klappade på henne. Hon rörde sig inte mycket alls under hela dagen, men när folk började packa ihop så började hon plötsligt gräva som besatt! Ivrigt påhejjad av Balzac så sprutade det jord och grästuvor. Vi undrade varför hon grävde så förbenat, och matte berättade att hon använder gropgrävning som en slags startplattform och pepp. Straxt därefter förstod vi varför. Hon gräver gräver gräver, och plötsligt så far hon iväg! Och jag förmodar att Balzac mfl normalt far efter. Kanske bara inte efter en dag på hundöarna.

Pååpy, som inte gilllar att gräva egna gropar, stirrade Maggie i nacken tills hon gick och låtsades att det var hennes verk.


Usch, ett långt och ganska tidskrävande inlägg som första. Nu är det gjort. fler följer, och rutinen kommer snart på plats.
:) Ha en fin kväll.





Torbjörn Skogsberg.

RSS 2.0