torbjornskogsberg

Jahaja, jag har pillat till och från - mest från  - med den här bloggen under nån eller ett par veckor nu.
Jag har siktat på en blogg under flera flera månader, men som gammal notepad HTML-knackare så har jag blitt' vansinnig på alla konstiga koder och ologiska glapp.


Igår så var jag och Sanna uppe i Stockholm och lät våran Greyhoundtik Tira för första gången smaka på ytan och alla andra hundar. De vanliga misstänkta fanns där också såklart, Therese & Andreas med deras Greyhoundtikar Pååpy & Dimma, Lotta med sin söta söta Annie & Caspar, Petra med Taggie, Flash & Beauty. Den senare är tveklöst den mest svårfotograferade greyhounden hitils.  Övning ger färdighet?

Övades gjorde det sannerligen iaf, sitter idag och svär över mängden med bilder som skall sorteras och mängden skall slängas. Guds straff för de som är styva i korken nog att fota helt manuellt med fasta objektiv med vinthundar som föremål? Kan så vara, kan så vara.
 Som vanligt var Greyhoundsen goda representanter för världens snabbaste hundras. Från vänster till höger:

...och för att visa vad Vinthundsgenerna går för så har vi även en på Annie.
 

Jag har lite problem att komma på Hur jag ska strukturera upp den här bloggen, vissa dagar kommer det nog bara upp bilder, andra dagar tankar och ord.  Jag tror jag gör så att jag helt enkelt slänger upp en bunt bilder så får ni väl klicka på dom och kolla bäst ni vill.
Frågor kan jag ta i kommentarerna. :)



Med oss förutom Tira så hade vi även Josef och Jennie och deras första besök på hundöarna. Inte så konstigt kanske då dom bor i Örebro och inte har hund, men jag och Sanna peppar och pushar. Josef är lite lite vagt intresserad av Fransk Bulldog. "Uppviglare!" som han sa till mig här om dagen på MSN efter en serie hemsidor med kennlar. :D
Dom var nog inte riktigt beredda på mängden hundar, även om det var mindre än jag trodde för dagen.

Det är lätt att bli kär på Hundöarna, och man upptäcker att ens hund är otrogen i en handvändning :(

Som nybörjare så visste inte Tira ett jota om vad hon hade att vänta sig så klart. Hon var helt till sig utanför öarna vid alla träd. Gud vet hur många som spritt sin kunskap där, det är ett under att det växer gräs runt stammarna alls.
Så hon såg ut så här 10 minuter efter att vi kommit in på huvud ön. Då blödde hon redan från bägge sporrarna. Fint som snus fröken Makaron. Alla som väntat så på den "otroligt vackra" Tira, enjoy the fuckin beauty. Hahaha.
Jag tror inte hon såg vettig ut en enda gång på dom där öarna. Å andra sidan så var hon i alla andra sällskap utom vårat tills stunden vi skulle gå förutom vårat. Otrogna hundar som sagt.


Här ovan ser vi först Balzac som mindre nöjd inte kunde jaga iväg 7månadersbullen Moses. Moses fattade inte vinken. Alls. Sedan har vi något man får räkna med på hundöarna, att filtplatsen Du hade tänkt dig, tänkte också någon annans greyhound på.  Förmodligen var det Therese greyhound som tänkte på den. En annan läxa ser vi i bild tre, kakburk och vältränad hund.

Maggie är en liten söt Lurcher (Vinthundsblanding) som gärna hade vem som helst som familj bara man klappade på henne. Hon rörde sig inte mycket alls under hela dagen, men när folk började packa ihop så började hon plötsligt gräva som besatt! Ivrigt påhejjad av Balzac så sprutade det jord och grästuvor. Vi undrade varför hon grävde så förbenat, och matte berättade att hon använder gropgrävning som en slags startplattform och pepp. Straxt därefter förstod vi varför. Hon gräver gräver gräver, och plötsligt så far hon iväg! Och jag förmodar att Balzac mfl normalt far efter. Kanske bara inte efter en dag på hundöarna.

Pååpy, som inte gilllar att gräva egna gropar, stirrade Maggie i nacken tills hon gick och låtsades att det var hennes verk.


Usch, ett långt och ganska tidskrävande inlägg som första. Nu är det gjort. fler följer, och rutinen kommer snart på plats.
:) Ha en fin kväll.





Torbjörn Skogsberg.